Vad är skillnaden mellan gåva och förskott på arv?

Det är en vanlig missuppfattning att egendom som föräldrar skänker till sina barn antingen är gåva eller förskott på arv. Så är det inte. Huvudregeln är att gåvor som föräldrar ger till sina barn är förskott på arv och därmed ska avräknas i det kommande arvskiftet. Men givaren kan själv välja att sätta huvudregeln ur spel. Givetvis finns det också några undantag till regeln.

Gåvor som inte är förskott på arv ska heller inte avräknas från gåvotagarens arvslott, gåvotagaren kommer då att få både gåvan och hela sitt arv. Eftersom gåvor från föräldrar till barn är en vanligt förekommande typ av överlåtelse, som kan omfatta stora värden, är det bra att ha koll på de juridiska konsekvenserna. Både för den som ger och för den som tar emot en gåva.

Vilka gåvor ska avräknas på arvet?

Huvudregeln är att alla de gåvor som en person ger till sina bröstarvingar ska avräknas från mottagarnas arv. Bröstarvingar är de arvingar som står på tur att ärva i nedåtstigande led. Det vanligaste är att barnen är bröstarvingar, men om ett barn har avlidit kan också barnbarn träda in som bröstarvingar.

Undantagna är kostnader som föräldrarna har haft för barns uppehälle och utbildning om de kostnaderna ryms inom föräldrarnas underhållsskyldighet. Undantagna är också sedvanliga gåvor som barn och barnbarn får på t.ex. födelsedagar och julafton.

Det absolut viktigaste undantaget är dock att givaren själv kan välja att gåvan inte ska avräknas som förskott på arv. Reglerna om arvsförkott är dispositiva, vilket innebär att de bara gäller om inget annat framgår i det specifika fallet.

Bryta huvudregeln

Regeln om att gåvor till bröstarvingar ska avvräkas som förskott på arv bygger på antagandet att föräldrar vill att barnen ska få lika mycket, totalt sett. Men det står faktiskt föräldrarna fritt att genom gåvor göra skillnad mellan barnen. Huvudregeln att gåvor till bröstarvinge ska vara arvsförskott kan brytas på två sätt:

  1. Gåvogivaren har föreskrivit att gåvan inte ska avräknas som förskott på arv

    Det vanligaste, och bästa, är att en sådan föreskrift tas med i ett skriftligt gåvobrev som både givare och mottagare undertecknar i samband med givandet av gåvan. En enkel mening räcker för att avräkning inte ska ske. Men det är fullt möjligt att upprätta en separat handling vid senare tillfälle där givaren klargör att gåvan inte ska avräknas som förskott på arv. Motsvarande klargörande går också att göra i testamente.

    En gåvogivare får bara ändra villkor om förskott på arv till mottagarens fördel. Om du har tagit emot en gåva där det framgår av gåvobrevet att den inte ska avräknas som förskott på arv kan alltså givaren inte ändra sig och bestämma att det ska avräknas. Står det däremot i gåvobrevet att gåvan ska avräknas, eller om det inte står något alls, så kan givaren senare ange att avräkning inte ska ske.

  2.  Det framgår av omständigheterna att gåvan inte ska vara förskott på arv

    Ibland gör omständigheterna vid givandet av gåvan att man kan anta att avsikten var att avräkning inte skulle ske. Det är dock tydligare för syskonen och säkrare för gåvomottagaren om det uttryckligen framgår.

Vem ska bevisa att det har skett förskott på arv?

Den som vill att en gåva ska avräknas i arvskiftet måste kunna bevisa att en gåva verkligen har givits. Om det handlar om pengar eller annan lös egenom är det inte alltid så enkelt. Rör det sig istället om en fastighet finns underlag att hämta i fastighetsregistret.

När det väl är klarlagt att någon av bröstarvingarna har fått en gåva, blir det den bröstarvingen som måste bevisa att gåvan inte är förskott på arv. Annars har de andra bröstarvingarna rätt till kompensation i arvskiftet.

Med vilket värde ska avräkning ske?

Avräkning på arvet ska ske med gåvans verkliga värde vid gåvotillfället. Detta är en källa till viss orättvisa, eftersom det är ganska vanligt att gåvan ökar i värde mellan givandet och arvskiftet (då avräkningen sker).

Vid beräkningen av verkligt värde ska avdrag ske för de skatter och omkostnader som kan följa med gåvan.

Avräkning för förskott på arv sker bara så långt arvet räcker

Det förekommer att föräldrarna har givit så stora gåvor att de kvarvarande tillgångarna i dödsboet inte räcker för att kompensera syskonen. Trots det behöver den som har tagit emot arvsförskottet inte lämna tillbaka något till boet. De bröstarvingar som inte har fått gåvor kommer då att få dela på det som återstår i dödsboet.

Får föräldrar ge bort hur mycket som helst?

Ja, det får de faktiskt. Så länge som de är vid sina sinnens fulla bruk och inte blir påverkade av någon på ett otillbörligt sätt, få de ge bort alla sina tillgångar till vem de vill. De behöver inte tillåtelse från någon och de behöver heller inte ge någon kompensation till syskon. Det gäller även efter att den ena föräldern har avlidit.

När arvet faller ut till barnen finns dock två skyddsregler som kan få betydelse. Det är regeln om vederlag när efterlevande make har minskat boet genom gåvor (Ärvdabalken 3 kap. 3 §) och det förstärkta laglottskyddet, när gåvorna liknar testamentariska förfoganden (Ärvdabalken 7 kap. 4 §), men det är ett helt annat kapitel.

Reglerna om förskott på arv hittar du i Ärvdabalkens sjätte kapitel.

Välkommen att kontakta Juristkompaniet

De val du gör när du ger bort en gåva kan få stora konsekvenser både för mottagaren och för syskonen. Vår starka rekommendation är därför att du tar reda på vilka konsekvenser dina gåvor får för dig och dina barn innan du skänker dem.

Vi på Juristkompaniet är experter inom familjejuridik och vi svarar gärna på dina frågor. Givetvis kan vi också hjälper dig att upprätta dina gåvobrev. För hjälp via telefon har vi då fasta priser, för oss är det viktigt att det blir som du vill.

Välkommen att höra av dig!

Boka tid hos oss:

Juristkompaniet Telefontjänster 0771-31 06 31

Oavsett var du bor i Sverige är du välkommen att boka tid för telefonmöte med någon av våra familjejurister.

Boka online
Tack för ditt meddelande

Kontakta oss för bokning